SMÅHUSÄGARE
MOT BOENDESKATT
Mynttorget första torsdagen i varje månad kl 13.00
På ledarsidan i torsdagens DN säger Östros enligt Malin Siwe: ”Man ska ha väldig respekt för människors privata ekonomi”. Östros hävdar vidare att ingen som tjänar mindre än 45 000 kr/mån ska få höjd inkomstskatt. Men vad är det värt, när han i annat sammanhang både vill återinföra förmögenhetsskatt och höja fastighetsskatten för de ”lyxiga” husen = taxvärde över 4,5 miljoner. Vad menar han med ”lyx”? Ett exempel: Ett småhus med taxvärde 5 miljoner i förort till Stockholm. Det ligger inte i Djursholm, är inte strandnära och inte sjöutsikt. Huset är inte nybyggt (byggt 1924) eller nyligen renoverat. Det är inte stort (150 m2), har inte bubbelbad, bastu, gillesstuga, men ordinärt kök, 3 sovrum och litet badrum (4 m2). Detta kallar Östros för LYX. Men det höga taxvärdet beror inte på huset, utan på att marken taxerats upp till 3,6 miljoner (71 % av totala taxvärdet). Ute i landet skulle fastigheten ha ett totalt taxvärde på kanske drygt miljonen. Ett högt taxvärde är inte det samma som stor betalningsförmåga. Om småhusägaren ovan är ensamstående och har betalt sina lån innebär ett maktskifte i höst en skattehöjning på 3 000 kr/mån. Vem har sådana reserver? Höjningen kommer att slå till redan från taxvärdet 2 miljoner = fribeloppet i förmögenhetsskatten. Socialdemokratiska partistrategerna ”tycker” att taxvärde över 4,5 miljoner är lyx, men höjer skatten redan från 2 miljoner. Är en sådan skattehöjning att ”visa respekt för människors privatekonomi”? Nej det är rödgrön ”rättvisa”. Det var detta som Alliansen räddade oss ifrån och de borgerliga kommer inte att höja fastighetsskatten (utöver index). De rödgröna däremot chockhöjer skatten på boendet och dessutom utan sakliga motiv. Tänk efter innan du gör ditt val.
|
|
De rödgröna presenterade 2010-02-02 sin "Överenskommelse om bostadspolitiken". Redan i våras angav de hur skatten skulle komma att påverka statskassan. Den rödgröna fastighetsskatten tas ut med 1 procent av den del av taxeringsvärdet, som är högre än 4,5 miljoner. Detta ökar skatteintäkterna med 300 miljoner. Det är 27 000 fastigheter som skulle drabbas av skattehöjningen,vilket i snitt blir ytterligare 11 000 kronor mer i skatt per småhus utöver den kommunala fastighetsavgiften. Till detta kommer en återinförd förmögenhetsskatt. Hur stor den blir beror på belåningsgraden, andra tillgångar och civilstånd. Ett exempel: En ensamstående, utan lån och andra tillgångar, ska för ett hus med taxeringsvärdet fem miljoner kronor, betala 30 000 kronor i förmögenhetsskatt och 5 000 kronor i extra fastighetsskatt. Den som har en årsinkomst på 300 000 kronor per år betalar drygt 90 000 kronor i inkomstskatt. Lägg till skatten på huset, 35 000 kroor och den totala skatten blir 125 000 kronor. Det är en skatteökning med 39 procent .De rödgröna vill att den borgerliga begränsningsregeln skall gälla fler. Det skulle minska skatteintäkterna med 100 miljoner, vilket i genomsnitt för ett småhus blir endast 500 kr/år i lindring. Detta skall jämföras med skattehöjningar på 11 000 kronor per år. I exemplet ovan skulle den föreslagna begränsningsregeln på 4 procent av inkomsten inte ge en krona i reducering.Men varför ska ett taxeringsvärde på 5 miljoner extrabeskattas? Det höga taxeringsvärdet beror ju inte på huset utan på att markvärdet utgör storleksordningen 70 procent av det totala taxeringsvärdet. Med en rödgrön regering i höst tvingas vår vanlige småhusägare i exemplet ovan acceptera en skattehöjning på nästan 40 procent. Det är rödgrön rättvisa! John Böttiger Svenska Dagbladet 2010-02-24
|
|
Stockholmsfientlig boendeskatt Staffan Holmberg (s) försvarar de rödgrönas boendeskatter med påståendet att de är rättvisa. Rättvisa i förhållande till vad och vem? Vi är tillsammans med Portugal enda land i Europa som har evig reavinstskatt på bostäder. Vår reavinstskatt är dessutom redan hög, men Holmberg vill behålla den och därtill höja den ytterligare. Vad är det för rättvist med det? De rödgröna vill återinföra fastighetsskatt "för de mest exklusiva villorna värda över 6 miljoner". Holmberg vet säkert att marknadsvärdet beror mer på geografisk belägenhet än på exklusivitet. En småhusfastighet i en stockholmsförort eller i skärgården har ett marknadsvärde som är 5-10 ggr det som en motsvarande fastighet i norrlands inland har. Med fortsatt bostadsbrist kommer successivt alltfler småhus i vår region att gå över 6 miljoner. Vad är det för rättvisa i att beskatta standardmässigt lika fastigheter olika. Staffan Holmberg är landstingspolitiker i Stockholms län men lånar sig till att försvara en stockholmsfientlig rödgrön skattepolitik med påståendet att den är rättvis. Rättvisan, Holmberg, går även i detta fall armkrok med sin tvillingsyster avundsjukan. Tommy Eriksson, Danderyd och Furusund Styrelseledamot i Skattebetalarnas Förening
|
|
(Utskrift av Ekonomiekot om fastighetstaxeringen 2010-02-17 kl 1950.) Reportern: Dom borgerliga partierna vill helt slopa fastighetstaxeringen på bostäder men behålla den nya kommunala fastighetsavgiften. Alliansen vill nu att regeringen utreder frågan. Anders Borg: Det är naturligtvis så att det är väldigt få som uppskattar att sitta och peta med papper till Skatteverket. Kan vi förenkla det och underlätta för människor vore det bra. Reportern: När tänker du tillsätta en sådan utredning? Anders Borg: Det får vi återkomma till. Vi har ju många utredningsbehov som skall tillfredsställas. Reportern: Blir det under mandatperioden: Anders Borg: Det får vi se. Reportern: Finansminister Borg ställer sig idag positiv till att slopa fastighetstaxeringen på bostäder. Men poängterar samtidigt att den fastighetsavgift som den borgerliga regeringen införde 2008 kommer att finnas kvar. Anders Borg: Vi skall naturligtvis ha kvar fastighetsavgiften, som den är idag, Vi skall inte förändra den. Det skulle kunna leda till att vi får obalanser och att det blir som i andra länder, där fastighetspriserna först åker upp i taket och sedan ner i källaren. Fastighetsskatten skall vi inte göra någon stor förändring av utan det är fråga om hur vi skall titta på taxeringen. Thomas Östros: Jag tycker det verkar vara ett oklokt förslag. Vi vill dessutom använda oss av fastighetstaxeringsvärden för att dom riktigt lyxiga villorna får bidra lite mer, medan dom allra flesta i Sverige får oförändrad fastighetsskatt.
|
|
De rödgröna presenterade 2 februari 2010 en ”Överenskommelse om bostadspolitiken mellan Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet” . Det är många fina, vackra ord, men säger egentligen ganska litet. Sammantaget är det en lovsång till hyresrätten som boendeform och hur den skall stödjas. Texten skulle i långa stycken kunna vara skriven av vilket parti som helst. Men det finns formuleringar som måste kommenteras. Här en granskning i den ordning som överenskommelsen är skriven alltså inte efter kritikens allvar. (Överenskommelsens text har markerats med kursiv stil.) • ”En rödgön bostadspolitik är en social bostadspolitik. För oss är bostaden en social rättighet. Alla människor, inte bara de med särskilt goda ekonomiska förutsättningar, ska ha möjlighet att leva i bra bostäder till rimliga kostnader i en trygg boendemiljö.” Vad man menar med social bostadspolitik framgår inte, men redan här i första stycket skiljer man ut en grupp genom att säga ” inte bara de med särskilt goda ekonomiska förutsättningar”. Om ett högt taxeringsvärde var lika med god ekonomi skulle det ligga något i uttalandet, men så är det ju inte. Taxeringsvärdet är beroende av var i landet fastigheten är belägen och har mycket lite med den enskildes bärkraft att göra. • ”Vi vill stärka människors möjligheter att välja hur de vill bo. Bostadspolitiken är därför också viktig för att aktivt bekämpa segregationen.” Valmöjligheten är bra, men gäller det alla eller bara vissa? Småhusägare i storstadsregionerna är de, som kommer att vara värst utsatta med de rödgrönas skattepolitik. Här skedde med den dåvarande socialdemokratiska regeringen en mycket aktiv segregering. Den tycks komma tillbaka trots eller skall vi säga på grund av de rödgrönas skattehöjningar för medborgare boende i vissa områden. • ” Alla ska ges förutsättningar att leva i goda bostäder till rimliga kostnader och i en stimulerande och trygg miljö inom långsiktigt hållbara ramar. Boende- och bebyggelsemiljön ska utgå från människors efterfrågan och behov och bidra till jämlika förhållanden och särskilt främja god uppväxt för barn och ungdomar.” Är det en trygg miljö inom långsiktigt hållbara ramar att inte veta hur boendebeskattningen skall påverka småhusägarens ekonomi från det ena året till det andra. 80 % av alla barnfamiljer vill bo i småhus. Hur kan man då förorda en straffbeskattning av just den gruppen speciellt i storstadsområdena? • ”För att stimulera ökad nyproduktion vill vi införa ett verkningsfullt statligt investeringsstöd för miljövänliga hyresrätter till överkomliga och förhandlade priser. Stödet skall riktas mot orter där bristen på ändamålsenliga och efterfrågade bostäder är särskilt stor.” Är det rättvist och jämlikt att stödet skall gälla bara hyresrätter? Då utgår man ju inte från ”människors efterfrågan och behov”. • ”Skapa förutsättningar för kommunerna att i detaljplan eller genom markanvisning föreskriva viss upplåtelseform. Viktigt är att det finns regler som gör att inte hyresrätter, som möjliggörs på detta sätt kan omvandlas till bostadsrätter.” och ”Bostadsrättsföreningar ska inte kunna köpa en fastighet om inte minst tre fjärdedelar av de boende röstar för att så ska ske.” Har man här glömt vad man skrivit i föregående stycke om ”alla”, ”människor efterfrågan och behov” samt ”jämlika förhållanden”. Man åter inne på att samhället/politikerna skall styra vad den enskilde medborgaren skall hålla tillgodo med. Det är dessutom en skärpning till hyresgästens fördel. • ”Vi vill därutöver avsätta medel för att rusta upp befintligt bostadsbestånd i miljonprogramsområdena. Detta under förutsättning att statens investeringar matchas från övriga parter. Hyresgästföreningen redovisar att 650 000 lägenheter som byggdes under miljonprogramsåren är i behov av renovering och att 350 000 av dessa behöver renoveras under den kommande mandatperioden.” Det är så dags nu när det är så många lägenheter, som behöver renoveras. Varför har man inte tänkt på det tidigare? Vem har under åren sedan miljonsprogrammet byggdes varit ansvarig för fastigheternas skötsel och underhåll? Det måste ju vara ägarna av fastigheterna alltså ofta de kommunala bostadsföretagen. Hur kan man nu komma och kräva att staten skall gå in och bekosta renoveringen av de fastigheter, som av bolagen tillåtits att hamna i ett skick så att de måste upprustas? Det är ju bolagens uppgift. I vilket annat bolag som helst finns det en strävan att både driva företagets huvudlinje, men även att sköta företaget så att inte kapitalet förstörs. Inte kan t ex Ericsson eller IKEA gå till staten och begära bidrag för att underhålla sina fastigheter? Varför de kommunala bostadsföretagen inte långt tidigare insett att fastigheterna måste vårdas vet jag inte, men det kanske skulle vara på sin plats att undersöka detta? • ” Vi värnar allmännyttans roll och framtid. En stark allmännytta är avgörande i social bostadspolitik och för att klara bostadsförsörjningen. De allmännyttiga bostadsbolagen ska vara livskraftiga och ekonomiskt starka föregångare och leda utvecklingen mot framtidens boende. I egenskap av demokratiskt ägda företag ska de verka för allmännyttiga mål.” Hur stämmer detta med deras uppgift att tillse att företagens bostäder inte förfaller? Men hur allmännyttan påverka annat än sina egna bostäder? De har ju ingen inverkan på bostadsrätter och äganderätter, som ju också är delar i en social bostadspolitik och bostadsförsörjningen. • ”Stärk hyresgästernas inflytande över hyressättningen. Vi vill införa skyddsregler vid ny och ombyggnad för att ge hyresgästerna ett avgörande inflytande.” Är det hyresgästernas inflytande på hyrorna som begränsat möjligheterna att underhålla fastigheterna borde väl bolagen sagt ifrån. Hur skall företagen både vara ekonomiskt starka och samtidigt ta på sig ansvaret för att underhålla fastigheterna utan att kunna ta ut annat än den hyra som hyresgästerna anser vara rimlig? • ”Det nuvarande systemet för fastighetsskatt kvarstår med tre tydliga förbättringar. De som har de dyraste villorna med ett marknadsvärde över cirka 6 miljoner kommer med vårt förslag att få höjd skatt. Begränsningsregeln utvidgas så att fler med små inkomster får sänkt fastighetsskatt. Fastighetsskatten för hyresfastigheter och bostadsrättsföreningar sänks. Uppskovsskatten och begränsningen för uppskov ska successivt tas bort, givet att det statsfinansiella läget så tillåter och att det finansieras på ett fördelningspolitiskt acceptabelt sätt.” Här måste jag ta mening för mening. • Vad avses med ”tre tydliga förbättringar”? Om man avser statens finanser är det en mycket marginell förbättring, som dessutom äts upp direkt genom att de pengar, som staten får in går direkt ut till hyresfastigheter och bostadsrätter, som får sänkt skatt och allstå levererar in mindre skatt. Avser man rättvisan mellan boendeformerna försämras den i och med att flerfamiljshusen får sänkningar samtidigt som småhusen speciellt i storstadsregionerna får höjd skatt. Redan tidigare var statens intäkter från fastighetsskatten skev i och med att småhusen betalade 14-15 miljarder medan hyreshusen och bostadsrätterna tillsammans betalade 3-4 miljarder. Även efter den borgerliga regeringens ändring av skatten är relationerna ungefär desamma. Så ”tydliga” var förbättringarna. • Vad avses med de ”dyraste villorna”? Uppenbarligen avser man de, som har de högsta taxeringsvärdena. Men är ett högt taxeringsvärde lika med ”goda ekonomiska förutsättningar”, som det sägs i början av överenskommelsen. Nej! Taxeringsvärdet har ingenting att göra med den enskildes skatteförmåga[1]. De, som för länge sedan skaffade sig ett småhus, hade då ingen som helst aning om att statens skulle kunna beskatta småhusen efter ett så rättsvidrigt system. • Beträffande ”begränsningsregeln” framgår att den skall utökas ”så att fler med små inkomster får sänkt skatt”. Vad avses med små inkomster? Skall regeln vara försedd med samma typ av inskränkningar som socialdemokraternas gamla regel alltså att den inte skall gälla för taxeringsvärden över en viss nivå och att hela familjens inkomster skall räknas in (alltså inte som den borgerliga regeln endast den/de som äger småhuset). Kommer även den mycket krystade regeln, att 15 % av förmögenheten skall räknas som inkomst, när man räknar fram vilken inkomst som den enskilde anses ha? • Åtgärderna för att få bort ”uppskoven” är försedda med både hängslen och bälte. För det första gäller det endast de första 200 000 kr, vilket är småpotatis i detta sammanhang där uppskoven ofta ligger på maxnivån 1,45 miljon (ändrat i december från 1,6 miljoner). Dessutom görs borttagandet beroende av det statsfinansiella läget. Att man sedan talar om att det skall vara fördelningspolitiskt acceptabelt talar man inte om vad man menar, men det är uppenbart att man inför krav på flytväst förutom ovanstående hängslen och bälte. Detta för att kunna styra, vilka som skall få del av de eventuella lättnaderna. • För de värst drabbade småhusägarna lägger man dessutom till en återinförd ”förmögenhetsskatt”. Att man inte nämner något om detta i denna överenskommelse skulle kunna bero på att miljöpartiet inte står bakom en sådan åtgärd. De, som drabbas av en återinförd förmögenhetsskatt är samma grupp småhusägare i storstadsområdena, som får den höjda fastighetsskatten. I dessa områden har markpriserna drivit upp taxeringsvärdena till svindlande nivåer, som på intet sätt visar på lyx eller storlek vad avser husen. Det sägs inte ett ord om någon begränsningsregel för förmögenhetsskatten. Kombinationen av höjd fastighetsskatt och förmögenhetsskatt drabbar särskilt småhusägare i attraktiva regioner. Av de 27 000 fastigheter, som har ett taxvärde över 4 miljoner ligger 21 000 i Stockholmsområdet, 2 500 i Göteborgsområdet och i Malmö – Hälsinborgsområdet 3 400. Men man kan ju fråga sig är dessa fastigheter då ”stora lyxhus”? Svaret är NEJ. Det är uppskattningsvis endast cirka 10 %, som kan klassas som lyxhus. 90 % är helt vanliga småhus, som på andra platser skulle ha ett taxvärde på kanske runt 1 miljon. Högt taxeringsvärde utgör dessutom inte något mått på stor skatteförmåga. Det låter naturligtvis bra som socialistisk propaganda, att man beskattar de med höga taxvärden, men verkligheten är en annan. [1] Det finns naturligtvis de, som nyligen köpt ett småhus med ett högt pris. De har förhoppningsvis räknat in den högre skatten, som är en följd av det höga taxeringsvärdet. John Böttiger 2010-02-12
|